I Vahák möts queera röster från Sápmi, Teheran och en flyktingförläggning någonstans i Sverige och skapar ett parallellt rum som erbjuder motstånd, gemenskap och kärlek.

Föreställningen med namnet Vahák, våld, tar sin utgångspunkt i att det koloniala och homofoba våldet gör gemensam sak.