KILLARNA
Föreställningen KILLARNA är lika mycket utopi som verklighet. Det är hudnära och känslostarkt och visar en mänsklighet bortom kön. KILLARNA visar med sin varma dialog och vardagsrealism exempel på systerskapande praktik mellan män. Alla bör få ha samma möjligheter till nära relationer.
KILLARNA är en föreställning som hyllar vänskapen och utmanar våra idéer om gränserna för våra drömmar. Om att tycka om nån så mycket att en vill bita den i armen. Om att vilja krypa upp i någons knä för att få tröst och om rädslan för att bli galen om allt det där som känns inuti släpps ut.
KILLARNA är lika mycket kropp som röst, både utopi och verklighet. Det är hudnära, vardagligt och känslostarkt, ackompanjerat av Min Stora Sorgs dansanta discobeats som intar ett helt rum. KILLARNA visar en manlighet vi önskar oss, helt enkelt en mänsklighet. Om drömmar som kunde ha varit om normen inte varit så snäv och svår att balansera. Om samtal, beroende, värme, utelämnande och sånt alla relationer borde få innehålla. En föreställning som i sig självt är en förändring.
Här träffar Salander rätt med ”Killarna” som skaver mot våra vanor, värderingar och föreställningar om sakernas, och framför allt könsrollernas, tillstånd och känsloutrymme utan att för den sakens skull var övertydlig eller ge pekpinnar. Scenografin är enkel med ett centralt vardagsrum kring vilket publiken samlats över vilket en rad av olikformad taklampor hänger som höjs och sänks, pulserar och riktas i takt med pjäsen. Takten upprätthålls inte minst av musiken av ”Min stora sorg” och denna spelar en inte så liten roll i att parera övergångar och skapa reflektionsytor under föreställningens gång. Den timmeslånga föreställningen är rätt och slätt väl sammanhållen och ger en eftersmak av ömhet och värme att ta med sig hem i oktoberkvällen.
-Katrin Sten, Folkbladet 20161021
Killarna vann 2017 års Scenkonstgalas kategori »Årets brott, hyllning till dem som brottar ner normen«, med motiveringen:
»Killarna visar att ett systerskap mellan män är möjligt. En närmast utopisk skild- ring av hur männens liv tillsammans skulle kunna se ut efter heteronormens och machokulturens död. En finstilt och lyhörd relationsskildring där det outtalade många gånger pratar högre än det som uttalas och där det vardagliga blir ett starkt ramverk som ger trovärdighet [...]«
Premiär 21 september 2016
Målgrupp Från 14 år
Längd 75 min
Manus och regi Johanna Salander
Scenografi och kostym Anna Eliasson
Musik Min Stora Sorg
Ljuddesign Jonas Olsson
Medverkande Stefan Andersson & Sebastian Sporsén/Emil Grudemo El Hayek